Många människor bekymrade över miljö söka förvärva biologiskt nedbrytbara produkter, med tanke på att dessa inte kommer att ha en negativ miljöpåverkan. Detta är dock inte alltid sant. Begreppen biologisk nedbrytbarhet och komposterbarhet kan vara missvisande om de villkor som krävs för att en biologiskt nedbrytbar produkt ska brytas ned utan skadliga effekter inte förstås ordentligt.
Vad innebär det att en produkt är biologiskt nedbrytbar?
För att en produkt ska anses vara biologiskt nedbrytbar måste den kunna sönderdelas till grundämnen som vatten, koldioxid och biomassa, tack vare mikroorganismernas inverkan och under adekvata förhållanden med temperatur, fuktighet och syre. Men hastigheten och effektiviteten av den biologiska nedbrytningsprocessen varierar mycket beroende på miljön. Till exempel kanske en industriellt biologiskt nedbrytbar produkt inte bryts ned tillräckligt i en hemmiljö eller på en gemensam deponi.
En avgörande faktor är tillgängligheten av syre. I en deponi utan syre, kan biologiskt nedbrytbara produkter sönderdelas genom en anaerob process, vilket leder till frisättning av metan, en växthusgas som är mycket kraftfullare än koldioxid och som väsentligt bidrar till global uppvärmning.
Biologisk nedbrytbarhet kontra komposterbarhet
Begreppet komposterbarhet Det förväxlas ofta med biologisk nedbrytbarhet. Medan varje komposterbar produkt är biologiskt nedbrytbar, är inte alla biologiskt nedbrytbara produkter komposterbara. För att anses komposterbart måste materialet sönderfalla snabbt, i en kontrollerad miljö, utan att lämna giftiga eller synliga rester.
Till exempel produkter som följer standarden EN 13432, vanligen ackrediterad för komposterbar plast, bör brytas ned med minst 90 % inom sex månader under industriella förhållanden. Det betyder att det inte räcker med att slänga dem i papperskorgen: de måste ligga under kontrollerade förhållanden med hög luftfuktighet och temperatur för att garantera kompostering.
Däremot kan biologiskt nedbrytbara produkter ta mycket längre tid att sönderfalla, och deras rester kan kvarstå längre om förhållandena inte är lämpliga. Det gör att biologiskt nedbrytbara påsar eller förpackningar som inte bryts ner bra i naturen kan splittras i mikroplast, vilket ytterligare förorenar miljön.
Metangas och användning av avfall
El metangas Det är en av de mest skadliga biprodukterna från nedbrytningen av organiskt avfall i anaeroba deponier. Denna gas är ansvarig för mycket av luftföroreningarna och växthuseffekten, som fortsätter att förvärra klimatförändringarna. Men i vissa fall kan korrekt skötta växter fånga upp den metan som produceras och använda den för att generera förnybar energi. Problemet är att de flesta deponier inte har infrastrukturen för att fånga upp denna energi, vilket ökar den negativa påverkan av metan som släpps ut i miljön.
Dålig avfallshantering: en global utmaning
Ett av de största problemen globalt är dålig avfallshantering. Enligt statistiken hamnar en stor andel biologiskt nedbrytbart avfall på deponier eller förbränns. Båda metoderna genererar föroreningar som påverkar luft- och markkvaliteten. Särskilt i utvecklingsländer är återvinning och återanvändning av avfall fortfarande begränsad, vilket förvärrar hälso- och miljöproblem.
Förbränning av detta avfall släpper ut en mängd olika gifter i miljön, vilket kan ha skadliga effekter på människors hälsa och lokal biologisk mångfald. Å andra sidan kan deponier, om de inte kontrolleras tillräckligt, bli övermättade, vilket genererar giftigt lakvatten som filtreras in i underjordiska vattendrag.
Kan vi minska avfallet?
Lösningen är inte bara att köpa biologiskt nedbrytbara produkter, men också genom att utöva större press på myndigheterna att genomföra korrekt avfallshantering. Helst bör biologiskt nedbrytbara produkter komposteras för att producera organisk gödselmedel, istället för att försämras på platser där de släpper ut farliga gaser som metan.
Som konsumenter kan vi minska användningen av plast och andra engångsprodukter. Att välja återanvändningsbara, återvinningsbara eller sådana med verklig kapacitet för biologisk nedbrytning under naturliga förhållanden är ett stort bidrag. Dessutom satsar allt fler företag på innovationer inom förpackningar och containrar som minimerar den ekologiska påverkan.
Även om biologisk nedbrytbarhet är ett steg i rätt riktning, är den fortfarande otillräcklig. För att verkligen förändra miljöpåverkan måste vi gå bortom individuella beslut och involvera systemiska förändringar i hur vi producerar, använder och gör oss av med produkter.
Det är vår plikt att kräva korrekt avfallshantering och aktivt delta i dess sortering och återvinning. Bara genom miljöutbildning och socialt ansvar kan vi minska avfallets påverkan på miljön.